TeamPerax

För sex år sen, år 2006 så gick jag och Johan över från angling till ismete. Från början hade vi hempysslade spön och alla gamla haspelrullar vi kunde uppbringa. Men ganska snart blev det rätt poppis med ismete och vi hakade på trenden, skaffade lite hetare utrustning och begav oss ut efter de stora madamerna.
Dom senaste 3-4 åren har jag sett den ena efter den andra kompisen dra fantastiskt fina isgäddor, men min drömgädda har alltid uteblivit, enda fram tills idag...
Visst, jag har varit upp och snuddat 7-strecket några gånger men nu när i stort sett alla fiskepolare här omkring har 10+are så har det ju känts lite sådär. Detta späddes dessutom på ytterligare när Danne var med ut sist och klämde en 12:a på sitt tredje ismetepass någonsin.
Ni som följer vår blogg har kanske noterat att jag avslutat en del inlägg med något i stil med: "Men nästa gång är det min tur" osv... Well, idag var det till sist det.
Då varenda helg är uppbokad fram tills efter islossning så visste jag att min enda chans att få bända tungt skulle bli på en vardag. Så sent igår kväll bestämde jag mig för att åka ut på fredagen, alltså i morse. Passet förlade jag på ett av mina favoritställen där jag VET att det går grov fisk! Vid 6-tiden så satt alla spön på sjön och jag satte mig ner i stolen. 50 min senare var jag inne på att börja flytta om eftersom det inte varit ett enda flagg ännu. Jag valde ut tre spön att flytta men bestämde mig för att ge det en halvtimme till i alla fall. 10 min senare så flaggade det naturligtvis på ett utav dessa spön.
När man är ute själv så inser man plötsligt hur mycket som måste göras men jag hade förberett mig väl (trodde jag). Med en full Ikeakasse med diverse prytilar i ena handen och med en avkrokningsmatta i den andra bar de av mot hålet. Linan gick långsamt av spolen. Vackert, läge för mothugg direkt, å där satt den! *Suck*, snipa...eller!? Knyckningarna i början skvallrade ju om det, men ju närmre hålet den kom desto tyngre blev den. Plötsligt ville den inte vara med mer å drog! PULS! Stor firre på! 7-8min senare kunde jag landa mitt livs hittills största ismetegädda. Hon mätte 120cm, men vikt då..?
Johan hade bytt batteri i sin våg kvällen innan och testat den, allt var i sin ordning... Men på isen var den stendöd! Jag hade en liten fjädervåg med mig som gick till 10kg, men gäddan bottnade den som ingenting! Nu kände jag en enorm bedrövelse, jag ville verkligen veta vikten! Ett samtal senare var två(!) pers på väg ut till mig med vågar. Jag satte den lilla trekroken så fint jag kunde i mungipan på firren och lät henne gå ner och ställa sig på botten där hon stod och vilade lungt och stilla. Efter 10 min var dom på plats och jag kunde få upp henne igen, utan så värst mycket till kamp denna gången. Vi konstaterade att hon vägde 12,6kg sedan tog vi ett par snabba foton för att sedan låta henne gå tillbaka. Efter bara några sekunder så försvann hon med ett plask som blötte ner hela mig, men det förtjänade jag! :)
Överlycklig att allt gått bra satt jag och bara mös resten av dagen...
Å jag fick en riktig tankeställare, att ALLTID dubbelchecka vågen innan jag ger mig ut!
Att jag bara fick ett flagg till på hela dagen gjorde verkligen ingenting, jag var rätt så nöjd ändå... :)

/Team Perax, Jon Persson