Kl.17.30 i Lördags blåstes trollingtävlingen av. Vi i Team Perax stod på Sollerön tillsammans med dom andra teamen, nyfikna på hur inmätningen skulle gå. Men jag hade en annan känsla i magen som var starkare än spänningen för tävlingsresultatet. Det var hur vi skulle hitta tillbaka till Vaverön. Vid det här laget så hade det börjat skymma rejält och i huvudet ekade förmaningarna om att man inte ska vara ute på vatten i mörker. (Då min familj har sommarställe på västkusten så har pappa alltid påtalat detta.) Men det var mycket trevligt folk och så ville vi ju så klart veta vem som vann även om vi visste att vi inte hade något i toppstriden att göra.
Resultatet kom och vi kammade hem en ärofylld 6:e plats (näst sist). :)
Sedan insåg vi alla tre att det var full sula hem som gällde! Det var sydlig vind denna kväll så det guppade på bra fram i fören. Till vår fasa såg vi att det även var lätt dimma och plötsligt var det som om någon släckt lampan.
Plötsligt insåg vi hur illa till vi låg! Var är Rättvik? Var är Sollerön? Var är Tällberg? Vi tog snabbt ut några punkter att gå efter. Det var bara det att i kolmörker så är det MYCKET lätt att missta sig! Så vi tog Baksidan av Björkberget (alltså Siljansnäs) för att vara Tällberg vilket gjorde att vi styrde kosan alldeles för långt åt höger. Tillsist så bad jag Johan slå av motorn så vi fick tänka, och tur var väl det. Jag slog på Johans starka ficklampa och då fick vi till vår fasa se en grundpinne som låg halvlutad i vattnet. Först här slog vi på ekolodet då den var omöjlig att köra med p.g.a. det starka ljuset! 2m djupt vatten! Vilken flyt vi hade haft som slog av där och då.
Det var här vändningen kom! Johan kom på att han hade GPS på telefonen! Det visade sig att vi var mellan Olsnäs- och Limåviken, ca: 2km väster om Vaverön! I mitt huvud hade tankarna redan snurrat, vad gör vi om vi förliser? Jag visste att jag med största sannolikhet skulle klara mig då jag både är rustad med Flytoverall och en tunn torrdräkt. Men hur skulle det gå för mina kamrater? En hade i och för sig flytoverall men hur länge klarar man sig i 6°C kallt vatten?? Å den andre stjärnan hade ju inte ens flytoverall!
Som tur var behövde vi aldrig ta reda på det! Tack vare Johans GPS och med en hel del flyt att vi slog av i tid så tog vi oss i land oskadda på den nya rekordtiden 1,5h!
Aldrig har Makaroner och Köttbullar smakat så ljuvligt där jag satt och stirrade in i elden och på mina vänner... Jag avslutade dagen med att ta fram min mobil och spela upp en videosnutt som min fru skickade mig för inte så längesen. På den snutten hoppar min 2 åriga son Max runt med Mc Donald's mat i hela nyllet, inne i bilen och ropar "Älskar Pappa!". Jag fällde en tår i smyg.., för mig var det så enormt starkt och de är det fortfarande. Inget fiske i världen är värt något i jämförelse med min familj och som far så bär jag ett stort ansvar att komma hem om kvällarna och fylla den viktiga rollen som jag har som far! Jag kommer tänka mig för både 1 och 2 gånger innan jag ger mig ut på vattnet igen!
Nästa gång blir det med GPS, och aldrig mer i kolmörker!
Ett tips till alla fiskare, skaffa rätt utrustning! En Ursuit är en billig livförsäkring om olyckan skulle vara framme! Den ger en mycket värdefull tid att kunna ta sig i land eller bli räddad i tid!
Skittfiske på er, och var försiktiga! Man måste ha respekt även för dom minsta vattnen!
/Team Perax, Jon Persson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar